|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Våldtäkt innebär att en eller flera personer med våld eller på annat sätt tvingar någon att delta i samlag eller annan jämförbar sexuell handling mot dennes vilja. Det är sannolikt att våldtäkt förekommit under hela den tid människor befolkat jorden. Våldtäkt har varit vanligt särskilt i samband med krig och erövringar där segrarens belöning var plundring och våldtäkt. På så sätt kunde våldtäkt ske med de härskandes medgivande och utan ingripande. Historiskt kan våldtäkt beläggas i Toran, Bibeln, Koranen och i litteraturen. Inget land och inget rättssystem accepterar idag våldtäkt. Det sätt på vilket de styrande kan ingripa är genom kriminalisering av våldtäkt. Det förekommer dock avsevärda skillnader i kriminaliseringen. En skillnad ligger i vad som definieras som våldtäkt. Ursprungligen innebar våldtäkt att en kvinna tvingades till samlag. Numera omfattar definitionen även män, i allmänhet pojkar. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan det räcker med "en jämförbar sexuell handling" , exempelvis penetrering med främmande föremål, eller beröring av könsorganen. Tidigare har det funnits uppfattningen att våldtäkt inte kunde förekomma inom äktenskapet eftersom det ansågs ingå i hustruns skyldigheter att "ställa upp”. Denna uppfattning anses idag förlegad i de flesta länder. Normalt följer fängelstraff för våldtäkt. Längden på dessa kan dock skilja avsevärt. Ett normalstraff i Europa ligger på tre–fyra årkälla behövs medan straffmaximum i den amerikanska delstaten Alabama är dödsstraff.[1]
redigera Komparativ rättAnglosaxisk rätt så kallad common law är i stor utsträckning är baserad på historiska prejudikat, eller tidigare domstolars utlåtanden. I denna rättstradition är rape (det engelska ordet för våldtäkt) definierat på samma sätt som det historiskt var i Sverige, det vill säga att en eller flera män med våld tvingar en kvinna till samlag. Skrivna lagar har dessutom kriminaliserat andra typer av övergrepp, vilket betecknas som statutory rape. Samlag med barn är kriminaliserat i alla rättsystem. Vad som skiljer är åldergränsen som kan variera mellan 12 och 18 år. redigera USAI USA finns ingen federal lagstiftning om våldtäkt. I de flesta stater använder man inte begreppet ”statutory rape” utan man använder begreppen ”sexual assault” alternativt ”sexual abuse” ungefär sexuellt angrepp eller sexuell misshandel. På samma sätt som i Europa så anser man att personer under viss ålder ska skyddas. Det betyder att inget våld behöver ha förekommit vid samlag med barn. Åldersgränsen varierar från 14 till 18. Vanligast är 16 år som till exempel i Connecticut. I vissa stater beaktar man också förövarens ålder. I dessa stater anses brottet grövre om förövaren är över 21 år. En översikt över delstaternas lagstiftning om statutory rape ges i denna artikel.[2] redigera England och WalesVåldtäkt är i England och Wales definierat som penetration med penis i vagina, anus eller mun utan samtycke enligt Sexual Offences Act 2003, som trädde i kraft 1 maj 2004.[3] Maxstraffet är livstids fängelse. En sammanfattning kan man läsa här.[4] redigera SkottlandVåldtäkt är i Skottland definierat annorlunda än i de flesta andra rättssystem. Det är ett brott enligt “common law” och kan bara utföras av en man mot en kvinna genom att han med penis tränger in i hennes vagina. Mannen kan inte dömas om han kan visa att hon samtyckt. Mannen kan också invända att han trodde att hon samtyckte och kan då undgå straff. Det är enligt “statute law” förbjudet att ha samlag med flicka under 12 år även om hon skulle samtycka vid påföljd av livstids fängelse. Det förbjudet att ha samlag med flicka mellan 13 och 16 år. Påföljden är fängelse i högst två år. Mannen kan dock invända att han "trodde" (hade grundad anledning att tro) att hon var hans fru. Detta motiveras av att han kan tänkas ha gift sig i ett land där äktenskap med flickor under 16 är tillåtna. En man under 24 år kan också invända att han hade anledning att tro att flickan var över 16 år. En förutsättning är dock att han inte tidigare blivit åtalad för samma typ av brott.[5] En kvinna som tvingar man till samlag kan inte dömas för våldtäkt utan brottet betecknas som "sexual assault". Om mannen tränger in i en annan mans anus betecknas det inte som våldtäkt utan som sodomi, vilket kan bestraffas som otillbörligt angrepp (indecent assault). Reformförslag av reglerna föreligger. Förslaget som bör Citeras Sexual Offences (Scotland) Act 2008 kommer att antas av skotska parlamentet 2009.[6] redigera Pakistan1979 antogs Hudud Ordinance, i vilken de brott som anses svårast enligt islamsk rätt, infogades. Lagen bygger på Koranen det vill säga vad som betecknas sharia. Våldtäkt kan medföra 25 års fängelse och 30 spörapp för förövaren. En kvinna som anser sig våldtagen måste dock tänka sig för noga för innan hon gör en anmälan. Bevisbördan för våldtäkt läggs helt på kvinnan. Enligt islamsk rätt måste hon ha fyra män som bevittnat våldtäkten för att den ska kunna bevisas (Koranen 24:13). Det räcker egentligen inte för domaren har rätt att pröva om alla männen är troende muslimer. Anser han att någon av dem inte uppfyller kraven så ogillas vittnesmålet och det påstådda brottet anses inte styrkt. I så fall riskerar hon att anklagas och dömas för hor, zina, vilket hon genom anklagelsen anses ha medgivit. Detta kan medföra spöslitning och fängelse, i allmänhet endast fängelse.[7] redigera HaitiSedan 2005 klassificeras våldtäkt som ett brott och inte enbart något moraliskt förkastligt. Maxstraffet är 15 års straffarbete om inte offret är under 16 år då straffet kan bli på livstid. Amnesty International redovisar ett omfattande våld mot kvinnor och barn.[8] redigera Sverigeredigera Definition och brottskaraktärUrsprungligen innebar våldtäkt juridiskt sett att en eller flera människor med våld tvingade en kvinna till samlag. Genom förändringar i lagstiftningen har begreppet senare utvidgats. Idag omfattar definitionen både män och kvinnor. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan det räcker med "en jämförbar sexuell handling" (exempelvis penetrering med främmande föremål). Det är heller inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räknas som våldtäkt. Utvidgningarna innebär att vissa brottsliga handlingar som tidigare rubricerades på annat sätt, exempelvis som sexuellt utnyttjande, numera faller under våldtäktsbegreppet. Förövaren vid våldtäkt är i nästan samtliga fall män. De manliga förövarnas offer är oftast kvinnor de är i en relation med (även om det förekommer kvinnliga förövare och manliga offer samt fall där offer och gärningsperson är av samma kön). redigera Svensk rätt efter 1 april 2005Våldtäktsbegreppet förändrades i och med att hela kapitel 6 i Brottsbalken (BrB) skrevs om med verkan från 2005-04-01. Ändringarna innebar ökat skydd mot sexuella kränkningar och förstärkning av den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Begreppet våldtäkt utvidgades så att fler gärningar bedöms som våldtäkt, till exempel genom att kravet på tvång satts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande arbetats in i våldtäktsbestämmelsen. Detta betyder att man vid studie av äldre rättsfall där viss gärning bedömts som sexuellt utnyttjande bör beakta att den nu kanske kan bedömas som våldtäkt. Portalparagrafen är 6 kap. 1 § BrB som är indelad i fyra stycken. Första stycket lyder så.
Högsta domstolens dom 1986 sid 127 är en typisk våldtäkt där en kvinna tvingats till samlag under strupgrepp.[9] I rättsfallet NJA 1997 s. 538 finns exempel på såväl våldtäkt som sexuellt utnyttjande i äldre lydelse av 3 §. Justitierådet Gregows särskilda votum belyser intressanta gränsdragningsproblem.[10] Andra stycket lyder så.
Detta stycke förutsätter inte våld utan att kvinnan av annat skäl är försvarslös vilket utnyttjas av gärningsmannen. Hovrätts dom RH 2008:6 är en typisk våldtäkt på sovande kvinna. Här övervägde hovrätten att döma enligt tredje stycket men fann att andra stycket skulle tillämpas varför gärningsmannen dömdes till två års fängelse.[11] Tredje stycket lyder så.
I detta rättsfall förekom inget samlag utan en man har stuckit in sina fingrar i kvinnas underliv medan hon sov men avbrutit sitt förehavande så snart hon vaknat och tydligt visat att hon inte var intresserad. Högsta domstolen kom i mål B 1793-07 fram till att tredje stycket skulle tillämpas.[12] Fjärde stycket lyder så.
Gruppvåldtäkt anses som försvårande och de som deltagit kan därför dömas enligt detta stycke. redigera Våldtäkt mot barnVåldtäktsbegreppet har utökats när den sexuella handlingen riktar sig mot barn. Om någon haft samlag med barn under 15 år bedöms det som våldtäkt även om något våld eller hot om våld inte förekommit. Det spelar ingen roll om det är gärningsmannen eller barnet som tagit initiativ till handlingen. Den nya lydelsen av 4 § rörande våldtäkt mot barn lyder så.[13]
Svea hovrätt dömde i RH 2006:32 en man som haft flera samlag med 14-årig flicka för våldtäkt mot barn vid flera tillfällen trots att våld endast förekommit vid ett av samlagen.[14] I ett rättsfall, NJA 2006 s. 510, som avser en man som haft upprepade samlag med fyra flickor mellan 12 och 15 år gamla, vilket renderat honom fängelse i tre år och sex månader, tydliggörs avgränsningen mellan våldtäkt av barn enligt 4 § och sexuellt utnyttjande av barn enligt 5 §.[15] I NJA 1993 s. 68 har man som utnyttjat sin styvdotter, 14 år, dömts för våldtäkt till fängelse två år och sex månader. Det jämförelsevis milda straffet beror på att Högsta Domstolen samtidigt dömde till utvisning. Målet är intressant framförallt därför att flickan på grund av psykiska besvär inte kunde höras utan bevisningen utgjordes i väsentlig del av videoinspelade polisförhör.[16] redigera Brottsutveckling och förekomstAntalet anmälda våldtäkter har ökat kontinuerligt sedan 50-talet, särskilt de senaste åren. År 1950 anmäldes fem våldtäkter per 100 000 invånare varje år, år 1980 var siffran 11. Mot slutet av 80-talet blev ökningen snabbare, år 1990 anmäldes 16 våldtäkter per 100 000, år 2000 anmäldes 23 och år 2005 var siffran uppe i 42. År 2005 anmäldes ett totalt antal av 3 787 våldtäkter och 2006 anmäldes 4 208. Ökningen mellan 2005 och 2006 antas åtminstone delvis bero på 2005 års lagändring. Därefter har antalet fortsatt öka, år 2007 till 4 749[17]. Sedan 1975 har antalet personer som varje år döms för våldtäkt ökat. År 1975-80 dömdes i snitt 103 personer varje år. År 1981-2000 dömdes i snitt 135. År 2000-2007 hade antalet våldtäktsdömda ökat till i genomsnitt 167 per år. Sedan år 2005 döms runt 220 våldtäktsmän varje år. Fördubblingen av antalet som döms för våldtäkt sedan 1975 sammanfaller med ökningen för antalet sexualbrottsdömda i stort.[18] Viktimiseringsstudier bekräftar att antalet kvinnor som utsätts för våldtäkt eller sexualbrott har ökat kraftigt i Sverige. Enligt EU International Crime Survey utsattes fyra procent av befolkningen för "sexuella incidenter" någon gång under den senaste femårsperioden år 1992. Vid sekelskiftet låg siffran på 7,5 %. För år 2005 rapporterade 10,8 % av befolkningen att de utsatts för sexuella incidenter någon gång de tidigare fem åren. Det är den näst högsta andelen inom alla undersökta länder. För det grövre brottet sexuella överfall på kvinnor (sexual assault), som är mer jämförtbart med våldtäkt, drabbades 0,5 % av kvinnorna under året före undersökningen år 1992. År 2000 var siffran 1,1 %, och år 2005 utsattes 1,3 % av de undersökta kvinnorna i Sverige för sexuella överfall någon gång ett år före undersökningsdatumet. Det är den högsta siffran för sexuella överfall inom alla undersökta länder år 2005. EU-genomsnittet samma år var 0,5. Antalet våldtäkter per capita i Sverige befann sig därmed 2,6 gånger högre än EU-snittet år 2005.[19] Våldtäkt är ett brott där man förmodar att anmälningsbenägenheten är låg. BRÅ (Brottsförebyggande rådet) uppskattar utifrån tidigare forskning att endast 20 procent av alla våldtäkter anmäls[20]. Skulle denna siffra vara korrekt skulle det utifrån nuvarande statistik betyda att det begås 20 000-25 000 våldtäkter varje år i Sverige. Ett ytterligare problem i bekämpningen av våldtäkt som ett samhällsproblem är att få fall (12–20 procent) leder till åtal. Särskilt gäller detta då gärningspersonen är okänd för offret. BRÅ beräknar att 60 procent av alla anmälda våldtäkter aldrig klaras upp[21]. Då räknar man dock även in fall där det inte gått att styrka brott bland de uppklarade brotten, något som benämns tekniskt uppklarade brott. På grund av att nyhetsmedier och fiktion nästan uteslutande fokuserar på skildringar av de mer spektakulära överfallsvåldtäkterna där offer och förövare inte känner varandra är dock allmänhetens uppfattning om vad som är den vanligaste formen av våldtäkt generellt sett annorlunda. Majoriteten av alla våldtäkter sker i hemmet och begås av en person offret sedan tidigare hade en åtminstone ytlig bekantskap med. Det har förekommit några uppmärksammade fall med falska anklagelser om våldtäkt liksom att män blivit oskyldigt dömda. Vissa kritiker framhåller att domstolarna och polisen brister i analys av de anklagandes vittnesmål.[22][23][24][25][26] redigera GruppvåldtäktMed gruppvåldtäkt avses en våldtäkt där två eller fler förövare är delaktiga. 1991-1999 polisanmäldes 30-60 fall av gruppvåldtäkt per år. BRÅ anser dock att det finns ett mörkertal, men att det jämförelsevis inte är så stort. redigera Statistik från Brottsförebyggande rådet, 1991-1999I 22 procent av de anmälda gruppvåldtäkterna har förövarna varit tre personer eller fler, i resterande 78 procent av fallen således två personer. 80 procent av gruppvåldtäkterna har skett inomhus och 20 procent utomhus. I 11 procent av de anmälda fallen har den som utsatts för våldtäkten varit 14 år eller yngre. 28 procent av de misstänkta förövarna var 15-20 år. Av de misstänkta hade 65 procent blivit lagförda för brott innan våldtäkten och av dessa var 46 procent lagförda för tre eller fler brott. Etnicitet bland misstänkta för gruppvåldtäkt
redigera Prejudikat gällande våldtäkt i Högsta domstolenSedan 1981 har Högsta domstolen 15 rättsfall redovisade om våldtäkt.[28] Även 15 fall av våldtäkt mot barn har avgjorts.[29] redigera SerievåldtäktSerievåldtäkter är ett begrepp för en person som utför våldtäkt på flera personer vid olika tillfällen. Jämför seriemord. redigera Rättshistoriskt i SverigeFöre ändringar i 6 kapitlet brottsbalken 1984 definierades våldtäkt juridiskt som ett brott som utfördes av män mot kvinnor. Fram till införandet av brottsbalken 1962 fanns inga officiella brottsrubriceringar i lagtexten. Om brottet nämndes vid namn istället för med paragrafnummer kallades normalt sett inte våldtäkt inom äktenskapet våldtäkt utan förgripelse. Fram till 1978 ansågs brottet ha ett lägre straffvärde om det utfördes av en person som offret hade ett aktivt sexuellt förhållande med. redigera FinlandFör att dömas till våldtäkt i Finland måste gärningsman ha brukat våld eller hotat om våld mot offret eller själv försatt denne i ett hjälplöst tillstånd. Till skillnad från svensk lag så kan man inte dömas för våldtäkt om offret till exempel är kraftigt berusat eller medvetslöst [30]. År 2005 anmäldes 593 våldtäkter i Finland. Invandrare är överreprensenterade vid våldtäktsmisstankar i Finland. Invandrare i Finland utgör 2,2 procent av befolkningen men vid våldtäktsmål utgör de 21 procent av alla misstänkta. Bland de invandrare som misstänktes för brott år 2005 kom de flesta från Ryssland (23%), Estland (18%) och Sverige (8%). [31] redigera NorgeÅr 2006 anmäldes 840 våldtäkter i Norge.[32] Oslopolisen släppte en rapport Voldtekt i Oslo 2004 som fick en del uppmärksamhet i Norge. Den visade att av 150 anmälda våldtäkter (148 kvinnliga och 2 manliga offer) i Oslodistriktet var 65,3 procent av våldtäktsoffren etniskt norska. Av dessa var 50 procent alkoholberusade, 13 procent berusade av narkotika och de resterade 37 procent nyktra vid våldtäktstillfället. Offrens medelålder 25,6 år, varav åldersgruppen 20-29 år stod för 46 procent av offren. Gärningsmännens genomsnittsålder var då för etniska norrmän 35 år, medan icke-norska var 26,4 år, totalt då en genomsnittsålder på 29,5 år. 44 procent av gärningsmännen var i åldergruppen 20-29 år. Av de anmälda gärningsmännen i Oslo 2004 var 36,4 procent etniska norrmän, 20,9 procent med härkomst från Mellanöstern, 19,1 procent från Afrika, från 10,9 procent övriga Europa och 2,7 procent från Amerika. I 39,2 procent av fallen så var förövaren och offret tidigare okända för varandra, 33,3 procent vänner eller bekanta och 27,5 procent i en partnerrelation.[33] redigera Referenserredigera Noter
redigera Webbkällor
redigera Tryckta källor
redigera Uppsatserredigera Se ävenredigera Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| All Right Reserved © 2007, Designed by Stylish Blog. |